VAD ÄR TAI CHI
|
Tai Chi är på en och samma gång gymnastik, meditation och Qi Gong. Grundövningen är den långsamma Tai Chi-formen, som är en flytande och obruten serie rörelser. Det kan kallas röreselsemedition. Rörelserna utförs långsamt, mjukt och ändå kraftfullt, med avspänd kropp och avspänt sinne, men med djup koncentration, på ett sådant sätt att hela organismen stärks och balanseras. Genom att öka det fria flödet av Qi-energi arbetar Tai Chi på att återskapa balansen mellan människans fysiska, mentala och själsliga natur. Det motverkar stress och sjukdomar, leder till bättre hälsa och välbefinnande. Tai Chi Chuan, som är det fullständiga namnet, kan läras av alla oavsett kön, ålder och fysiska förutsättningar. Tai Chi, som också är namnet på Yin & Yang-symbolen, arbetar med att kombinera den inåtriktade, meditativa Yin-energin med ett kampkonstmönster för att ge fokus och riktning för den utåtgående Yang-energin. Dessa utgör ett komplementärt motsatspar, därför jobbar vi också med partnerövningar där man lär sig att harmonisera dessa energier och tillämpa Tai Chi's principer. Genom att accelerera den långsamma formen kan den förvandlas till en sofistikerad kampkonst. Om man gradvis lär sig detta och fortsätter att träna dess inre och yttre tekniker, då kan man med tiden utveckla Tai Chi till ett effektivt självförsvar, ett system där mental kontroll och balans är av större vikt än fysisk styrka. Tai Chi har delvis sin bakgrund i Qi Gong-system som De fem djurformerna, Dao Yin och andra taoistiska övningar, som på 1200-talet sammansmältes av munken Cheng San Feng till Tai Chi. Cheng San Feng På så sätt har Tai Chi sina rötter i kinesisk filosofi, främst taoismens Yin-Yang tänkande, och i den kinesiska medicinens människosyn. Qi Gong är ett samlingsnamn för alla de traditionella kinesiska metoder som genom meditation och rörelseövningar påverkar människans Qi. Qi Gong betyder helt enkelt "Qi-energi övning" och har utvecklats parallellt med den kinesiska medicinen under tusentals år. Tai Chi är en undergrupp av dessa, och ingår i det större begreppet Qi Gong. Qi kan ses som "livskraften", energin som finns i allt, och som i människan flödar i ett grenverk av kanaler. Detta är en parallell till begreppet "Prana" i den indiska filosofin, därför kallas Tai Chi och Qi Gong ibland för kinesisk Yoga. Människans hälsotillstånd och harmoni är beroende av balansen och det fria flödet i detta system. Det kan påverkas genom behandlingsformer som exempelvis akupunktur, massage och akupressur, och genom övningar som meditation och rörelseövningar. Det mentala påverkar det kroppsliga och kan ge upphov till såväl välmående som sjukdomssymptom, och det fysiska påverkar i samma utsträckning det psykiska. Detta är ju egentligen allmänt känt, men det är sällan vi tar fasta på detta. I den kinesiska medicinen går man så långt som att se dem båda som ett och samma. Genom Tai Chi annan Qi Gong lär oss därför att arbeta med såväl kroppslig som själslig balansering. Stavningen av Tai Chi Chuan och Qi Gong samt andra namn på dessa. Tai Chi Chuan kan stavas på flera olika sätt, beroende på vilket utskriftssystem, (romaniseringssystemen Wades/Giles och pinyin) man använder och kan dessutom sammanskrivas eller särskrivas. Och förstås förkortas till det mera vardagliga Tai Chi. De vanligaste andra skrivsätten är Taichi, Taichi Chuan och Taichichuan samt Tai Ji, Taiji, Tai Ji Quan, Taiji Quan och Taijiquan. Tai Chi Chuan kallas också Wu Tang Chuan, Wu Dang Quan efter dess ursprung på det taoistiska klosterberget Wu Dang Shan. Det är en parallell till namnet Shao Lin Shan, det buddistiska klosterberget, som gett namn åt Shaolin Quan. Andra namn är Chang Chuan, Chang Quan (Long fist, Long boxing) samt Ruan Chuan, Ruan Quan (Soft fist, Soft boxing p.g.a. sin betoning av det mjuka. Så säger man att det mjuka övervinner det hårda) och Nei Chuan (inre stil boxning, p.g.a. betoningen av Qi och meditation) är ett annat namn. Därför hör Tai Chi Chuan också till Nei Jia, (De inre stilarnas familj), tillsammans med Ba Gua Chuan (De åtta trigrammens boxning) och Xing Yi Chuan. Ytterliggare ett annat namn som i bland användes är Skuggboxning. Även för Qi Gong finns naturligtvis dessa andra utskriftssätt, Qigong och Chi Kung, Chikung. Det finns en närmast oändlig mängd olika övningar och namn inom Qi Gong, säker många hundra, men några är populärare och mer utbredda. Så lär vi t.ex. ut Ba Duan Jin, De Åtta Silkes Brokaderna, som har stor utbredning i Kina, och som ibland kallas kinesisk Yoga. (På engelska Eigth Pieces of Brocade.) Dessutom har varje Tai Chi skola ett eget namn, efter mästarefamiljens namn. Således har vi Chen Tai Chi, Yang Tai Chi, Wu Tai Chi (äldre och nyare, två olika), Hao Tai Chi, Sun Tai Chi och Tung Tai Chi (Dong Tai Chi), efter dessa mästaresläkter som fört traditonen vidare och i olika grad förändrat stilen. Tung Tai Chi, eller Tung-stil (Tung Style) är vår skola inom den stora Tai Chi-failjen. Till detta kommer alla de moderna hybridformer som den kinesiska regeringen låtit skapa. Dels det som heter Jiandan Taiji / Tai Chi, vilket betyder förenklad Taiji och ibland kallas Pekingform, ibland 24-form efter antalet positioner i denna starkt förenklade och förkortade form. Denna form skapades av en regeringskommitté på 50-talet som en slags kinesisk folkgympa, den skulle vara extremt lätt att lära och man snabb-utbildade sport- och gymnastik-lärare att kunna lära ut den till "massorna", och till alla skolelever. Den kallas också Government Taiji. Regeringen lät också skapa tävlingsformer som ofta hybridiserar sport med Taiji och Taiji med Shaolin-stilens kungfu och med Pekingoperans akrobatik. Här hittar vi det som idag kalls Wushu. Dessa befinner sig samtliga ganska långt från den traditionella och taoistiskt baserade klassiska Tai Chi Chuan som är både Qi Gong och Kung Fu, meditation och kampkonst samtidigt, som ser dessa element som helt oskiljaktiga och avhängiga av varandra. Det är detta som skapar den unika form av Kung Fu som Tai Chi Chuan kan uppnå där hälsa, meditation och självförsvar utvecklas samtidigt och helt parallellt. |
|